Start Aktuellt Metodbok Resurser Nätverk Artiklar Om NEPI
NEPI - nätverk för läkemedelsepidemiologi

Nyhetsbrev Läkemedelsreformen

2015-02-01

Läkemedel är INTE detsamma som receptförskrivna läkemedel

En vanlig felkälla i läkemedelsstatistik är att utgå från att läkemedelsregistret, eller E-hälsomyndighetens statistik över försäljning av receptbelagda läkemedel, beskriver användning av läkemedel. I själva verket går en del av läkemedel inte via recept utan via rekvisition till avdelningar och mottagningar. En del läkemedel kan distribueras båda vägarna och det innebär att statistik baserad på läkemedelsregistret bara fångar en del av användningen och därmed är missvisande.

Det kan handla om att ett läkemedel av flera i en läkemedelsgrupp (t ex TNF-alfahämmare vid autoimmuna sjukdomar) huvudsakligen rekvireras medan övriga skrivs på recept. Det kan också skilja sig mellan landsting kring om ett visst läkemedel rekvireras och ges/delas ut på mottagning eller skrivs på recept. Det senare finns det flera skäl till varför det organiseras olika i skilda landsting och det kan ibland försvåra tolkningen av data.

I en ledare i Svenska Dagbladet 2015-02-011 citeras bl a en av Socialstyrelsens indikatorer inom Öppna jämförelser av missbruks- och beroendevård 2014:

"En annan geografisk omotiverad ojämlikhet syns i andel patienter som har gjort uttag av läkemedel mot alkoholberoende. Under 2012 gjorde 16 procent av dessa patienter uttag av läkemedel i Östergötland, jämfört med i Jämtland 40 procent. Snittet i riket låg på 21 procent. Även om alla patienter inte hämtar ut föreskrivna läkemedel, är skillnaderna för stora för att kunna bortförklaras."

Tyvärr förklaras delar av dessa skillnader av ett metodfel som ej är tydligt beskrivet i rapportens resultatdel. Hanteringen av de aktuella läkemedlen skiljer sig avsevärt mellan olika landsting. Medan de i Jämtland i princip alltid skrivs på recept så är det bara 3/4 av volymen som förskrivs i Östergötland. Istället ges 1/4 av volymen direkt till individen i samband med mottagningsbesök. 

Eftersom måttet som Socialstyrelsen använder sig av i Öppna jämförelser är om patienter någon gång under året hämtat ut minst ett recept (årsprevalens) av de aktuella läkemedlen på apotek är felkällan inte fullt så stor som man först kan tro eftersom skillnaden mellan landstingen till stor del kan förklaras hur länge de får hämta läkemedel på mottagning innan recept förskrivs. Det vore dock lämpligt att Socialstyrelsen tydligare pekade på felkällor och hur stort inflytande på resultatet dessa kan ha, särskilt då det inom andra indikatorer, t ex vid läkemedelsassisterad behandling eller rehabilitering av opiatberoende kan vara en större felkälla.

En presentation av fem resultatindikatorer beskriver två läkemedelsindikatorer på följande vis:

Framsida-rapport-2014.PNG

Bild-1-beskrivning-av-indikatorerna.png

Resultaten för det två läkemedelsindikatorerna är:

Bild-2-diagram-alkoholmissbruk.png

Bild-3-opiatmissbruk.png

I resultatdelen i rapporten finns vissa kommenterar kring felkällor inlagda. På sidan 29 anges t ex att

”Det finns skillnader på länsnivå även för de registerbaserade indikatorerna. Resultaten kan påverkas av i vilken grad landstingen använder så kallade rekvisitionsläkemedel, det vill säga att läkemedel administreras direkt till patienterna och därmed inte registreras i läkemedelsregistret.”

Det framgår också tydligt i de separata indikatorbeskrivningarna att det finns metodproblem.

Indikator-94.pngIndikator-95.png

Jämförelse mellan 2 skilda metoder att belysa samma problematik

Ett exempel som belyser hur viktig metoden är för resultatet är Socialstyrelsens skilda sätt att belysa andelen individer med opiatberoende som omhändertas enligt riktlinjer med läkemedelsassisterad behandling och rehabilitering (LARO).

I en rapport från 2012 "Kartläggninga av läkemedelsassiserad behandling av opiatberoende" använde Socialstyrelsen istället en telefonintervju av verksamhetschefer vid landets LARO-enheter. Metoden valdes pga det ovan beskrivna metodproblemet med att en del landsting använde rekvisition i större utsträckning än andra för LARO.

I rapporten beskrivs detta på sidan 16:

"Under kartläggningen har det framkommit att några landsting har utvecklat

rutiner för inköp och distribution av läkemedlen som innebär att läkemedelsregistret

inte omfattar alla de personer som är i behandling. Det sker på

så sätt att läkemedlen rekvireras av LARO-enheterna från den egna slutna

vården utan sedvanlig förskrivning. I läkemedelsregistret redovisas endast

förskrivning av recept och uttag inom öppen vård.

Så långt det har varit möjligt har Socialstyrelsen genom muntlig kommunikation

och intervjuer med verksamhetschefer från de berörda landstingen

försökt att få korrekta uppgifter om antalet patienter."

Denna rapport från Socialstyrelsen 2012 använde således en annan metodik för att fånga såväl antalet patienter i läkemedelsassisterad behandling vid opiatberoende och hade en något vidare definition av opiatberoende. Resultaten från de två rapportena överensstämmer inte alls. Det är visserligen två års skillnad mellan undersökningarna men detta kan knappast förklara t ex att Västergötland 2013 är sämst och 2011 bland de 6 bästa.

2011-mot-2013.PNG

Start      Aktuellt      Metodbok      Resurser      Nätverk      Artiklar      Om NEPI